Tankar om hur vi bryter segregation

Ebba Östlin torsdag 30 november 2017

Botkyrka är sedan 2009 med i nätverket InterCulturalCities ICC. I år firar ICC tio år med en konferens som jag, de senaste två dagarana, har haft förmånen att delta i. Att få utbyta erfarenheter med politiker och tjänstemän från Paris, Barcelona, Montreal, Oslo, Mexico City, Tokyo, Erlangen mfl ger så många perspektiv. Det visar att vi inte är ensamma och att vi trots olika nationella situationer och organisationer brottas med samma utmaningar men även strävar mot samma mål- ett inkluderande samhälle där var du är född inte minskar dina livschanser.

Jag slås också av vilken enorm påverkan den stora flyktingvågen haft – för alla pratar om den första fasen av mottagandet. Det interkulturella perspektivet är givetvis viktigt i den fasen men det riktigt stora jobbet kommer när vi ska inkludera alla nya botkyrkabor, parisare, oslobor osv. Det finns också en fara med att diskussionen stannar där, lite som när de borgliga politikerna i Stockholms län ropar systemkollaps bara för att de nu måste ta emot nya svenskar.

Därför var det skönt att på konferensen, i det panelsamtal jag själv ingick i, kunna bidra med en fördjupning kring hur vi i Botkyrka jobbar. Jag lyfte specifikt;
– Att vi taget fram en strategi för ett jämlikt Botkyrka för att implementera dessa frågor i alla ordinarie processer.
– Att vi använder Botkyrkas nya läge till att bygga den upplåtelseform som saknas i varje stadsdel. Det betyder förenklat exempelvis hyresrätter i Tullinge och bostadsrätter/villor i Alby.
– Att vi jobbar med en inkluderande svenskhet både i tal och skrift. Med en medvetenhet om att vi alla har fler identiteter. Man kan ha en identitet som både svensk och turk. Eller som jag; kommunstyrelsens ordförande och mamma.

Det faktumet, att vi är komplexa och kan vara/bära olika identiteter, det är det som gör oss till människor. Att över 50% av alla Botkyrkabor är antingen första eller andra generationens svensk. Men numera är en majoritet inom gruppen född i Sverige. När det kommer till antalet anställda i kommunen så är motsvarande siffra 50,9% och 18,4 % för cheferna. Och det är ett resultat av medveten rekrytering och politisk fokus på frågan, dvs Botkyrkas anställda ska spegla sammansättningen i befolkningen i kommunen

– Att vi behöver nya/fler svenskar om vi ska kunna utveckla välfärden.
– Att vi har en stor grupp första eller andra generationen svenskar som är framgångsrika som bidrar aktivt till att utveckla sina stadsdelar och att jag är övertygad om att de kommer förändra bilden av vad som är svenskt och våra miljonprogramsområden.

Det är några av dom tankarna och det arbete som jag idag funderar över efter några intressanta dagar av erfarenhetsutbyte om hur vi bryter segregationen och stärker Botkyrka.